Högsommarens färgprakt är bedövande vacker, ändå faller blicken ofta på de stillsamt vita riddarsporrarna. Mognande krusbär, blommande lavendel, vallmons frökapslar - vet inte varför, kanske är det turbulensen omkring oss, men jag söker mig helst till det naturnära och genuina. Till välbekanta, trygga ting som varit med mig länge. Till vännerna som funnits där från början. När odlandet, då i en begränsad omfattning, skedde på en innergård på Östermalm. Vännen Tina Hellmans vackra lerkruka väntar denna sommar fortfarande på att fyllas med något praktfullt. Inte vad som helst duger!
 |
| Kruka signerad Tina Hellman på Sturehof. |
 |
| Oregano och jordärtskocka. |
 |
| Kritvita riddarsporrar. |
 |
| Lite av varje. |
 |
| Lavendel och vallmo. |
 |
| Mina finaste snäckor. |
 |
| Snart mogna. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar