Mina rosor

De flesta av mina rosor är remonterande, de kan alltså blomma mer eller mindre oavbrutet i flera månader, ibland långt in på hösten. Undantaget är honungsrosen Lykkefund (ovan) som just nu blommar i vår pergola om än på sista versen. Den blommar några veckor och sprider en alldeles ljuvlig honungsdoft. 
Klätterrosor känns oumbärliga, de gör så mycket för rumsligheten och känslan i en trädgård. Där har jag ett antal olika sorter varav flera nyplanterade där jag ännu inte riktigt vet hur de ska ta sig. Bland annat Probuzeni som är en mutation av New Dawn som jag förstås också har. Just den tycker jag bör finnas i varje trädgård eftersom den är så lättodlad och tacksam. 
Min absoluta favorit är annars Uetersener klosterros med stora fyllda blommor i en färg som påminner om gräddglass och så en underbar doft, mild och söt.
Den enda knepiga i min samling är Rose de Rescht, en buskros med rötterna i Iran. Den anses motståndskraftig men faktum är att den lätt drabbas av rost. Men jag har ändå svårt att undvara den. Färgen är egentligen lite för starkt cerise för att vara i min smak men den starka doften - ja, den är helt enkelt fantastisk.
Och så är det förstås frågan om skötsel - mitt recept har i alla år varit mycket vatten, generöst med gödning, naturgödsel eller ibland rosgödsel vår och sommar och så givetvis en stor portion kärlek och omvårdnad. Mer eller mindre varje dag knipsas allt utblommat bort för att bereda väg för en ny blomning.

Högsommarprakt - klängrosen New Dawn och vita riddarsporrar.

En gul ros vill jag också ha - det blev polyantharosen Stockholm förstås!

Klätterrosen/buskrosen Mamma Mia.

Uetersener Klosterrose - en pionlik klätterros.

Tacksamma Sommerwind, marktäckande som blommar oavbrutet. 

Minerva är en klasblommig rabattros som börjar blomma tidigt.

Probuzeni, rikblommande klätterros.